Psykodynamisk terapi

Psykodynamisk terapi är ett samlingsnamn för psykoterapimetoder där man arbetar med självinsikt och relationer till andra för att minska psykologiska problem. Behandlingsformen är inte begränsad till någon särskild målgrupp utan kan anpassas efter olika behov. Socialstyrelsen rekommenderar PDT bland annat för depression, ångestsyndrom, psykossjukdomar och missbruksproblematik. Många som väljer att gå i PDT har ingen diagnos utan har en önskan om att lära känna sig själva och förändra sina mönster.


På Socialstyrelsens hemsida mer information om psykodynamisk terapi och riktlinjerna förbehandling vid olika tillstånd. Aktuell forskning visar på goda resultat för PDT för många olika symptom så som panikångest, depression, GAD, EIPS och andra personlighetssyndrom, funktionella somatiska tillstånd och komplex problematik med många olika diagnoser. Psykoterapicentrum har sammanställt en översikt över forskningsläget.


Att gå i psykodynamisk terapi

Psykodynamisk terapi går att göra på många olika sätt och behandlingen kan därför anpassas efter behov. Vi utgår inte bara från diagnos och symptom utan intresserar oss för vad de beror på, vem du är som person och vad som hänt i ditt liv som bidragit till att du mår dåligt. Utifrån helhetsbilden av vem du är, hur du mår, vilken diagnos eller problematik du söker hjälp för, din livshistoria och dina sätt att mentalisera och knyta an gör vi en plan för behandlingen som passar just för dig. Det gör att psykodynamisk terapi kan fungera även om du har många olika problem eller om din livssituation är komplicerad.




Vårt okända inre


Psykodynamisk terapi grundas på idén att det finns delar av vårt inre liv som vi inte själva är medvetna om. Vi gör saker som är obegripliga för oss själva och som kanske skapar problem, ändå fortsätter vi upprepa samma mönster. I psykodynamisk terapi tänker vi att det omedvetna inre är i rörelse. Det som rör sig i det omedvetna påverkar hur vi tänker och känner, och genom att besöka vårt omedvetna inre kan vi påverka rörelsen.


Vi kan se vårt inre liv som ett hus där vi kanske bor i i de stora ljusa rummen och tar emot besökare på verandan, men inne i huset finns korridorer, garderober, källare och vind som vi sällan besöker. Vi kanske inte ens tänker på att de är där. Kanske springer vi förbi de stängda dörrarna i rädsla för vad som finns bakom dem. I den psykodynamiska terapin utforskar vi den inre världen tillsammans med en terapeut som kan hjälpa oss lägga märke till det vi inte ser eftersom det är så självklart. Vi hittar våra dolda rum och glömda lådor kan tillsammans med terapeuten få det tålamod och den kärlek och förundran för det egna självet som vi behöver för att ta hand om det vi hittar med omsorg och kärlek. I det utforskandet kan vi inse saker om oss själva och kanske om våra närmaste. Vi kan förstå vår livshistoria och se oss själva i vårt sammanhang. Vi kan sörja våra förluster och svåra tider och bland dem kan vi hitta vackra minnen att spara i vårt inre dynamiska album. Vi kan hitta gömda skatter, förmågor vi inte visste att vi hade och erfarenheter vi kan kan ha nytta av. Vi kan sortera, ta avsked av det vi inte behöver och skapa utrymme för oss att växa.





Affektfokus

Att känna och ta hand om känslorna


Våra känslor är en stor del av vårt rörliga inre. Känslorna är sammansatta upplevelser av fysiska förnimmelser, omedelbara reaktioner på något som händer, våra tankar och associationer till tidigare erfarenheter. Känslorna gör oss levande och närvarande men de kan också vara plågsamma. När vi utforskar vårt okända inre spelar känslorna en viktig roll. De får oss att undvika vissa inre rum och gör det svårt för oss att slita oss från andra. Känslorna kommer när vi öppnar dörren till ett visst minne eller tänker på en särskild person som haft betydelse för oss. Känslorna kan i sig kasta oss in i tankebanor, få oss att vilja agera eller väcka nya känslor.


För att må bra räcker det inte att känna och förstå känslorna. Vi behöver också kunna hålla dem, bära dem inom oss och bevara dem en stund så att vi kan titta närmare på dem. Vi behöver stå ut med en känsla medan den tar plats i oss och långsamt växer, avtar eller förändras till en annan känsla. Vi behöver ha plats inom oss för många olika känslor trots att de kan kännas motstridiga.


Vi kan se vår förmåga att hålla våra känslor i formen av en hink. Hinken finns i vårt inre och känslorna droppar eller forsar ner i den. När hinken är full rinner känslorna över. I psykodynamisk terapi tömmer vi hinken genom att skopa upp känslor och ta hand om dem med förståelse och omsorg, men vi bygger också en större och hållbarare hink. Erfarenheten av att tillsammans med en terapeut uppleva starka och motstridiga känslor och med stöd av terapeuten ta hand om dem istället för att överväldigas, gör att den inre hinken växer och med den förmågan att bära ett rikt och rörligt känsloliv.





Anknytning

Relationernas betydelse


Vi människor är gjorda för att leva i nära och tillitsfulla relationer med andra. De första personerna vi knyter an till är de som tar hand om oss när vi växer upp. Hur de svarar på våra kontaktförsök har betydelse för vad vi förväntar oss av andra människor vi försöker knyta an till senare i livet. När relationer inte fungerar leder det ofta till stort lidande.


I psykodynamisk terapi ser vi den inre världen som befolkad av våra relationer. Inom oss bär vi våra bilder av viktiga andra personer. Hur andra har sett på oss spelar roll för hur vi ser på oss själva. Vi kan söka oss till den inre bilden av en förälder eller lärare för stöd eller föreställa oss någons kritiska röst. I terapin kan vi utforska dessa relationer, förstå hur de påverkar oss och kanske hitta frigörelse eller försoning med de olika inre relationerna. Samtidigt blir vi bättre på att förstå och ta hand om de viktiga nära relationer som pågår i livet just nu - vi lär oss att mentalisera.





Mentalisering

Att tänka om sitt eget och andras inre


Små barn känner, förnimmer och är. De upplever och gör. Världen är på samma gång självklar och fascinerande. Med åren börjar vi reflektera över världen. Vi stannar upp och tar ett litet avstånd, betraktar oss själva och andra, funderar över varför vi gör som vi gör. Den reflekterande processen kallas mentalisering.


Förmågan att mentalisera har stor betydelse för hur vi förstår oss själva och andra. Vi behöver kunna ta ett litet avstånd till våra känslor för att titta på dem, tänka på dem och fundera över vad de beror på. Vi behöver kunna släppa vår egen sanning en liten stund och sätta oss in i någon annans perspektiv om vi ska kunna lösa en konflikt eller bygga en trygg och nära relation.


Mentaliseringsförmågan är olika hos alla. Det är som med alla andra förmågor, en del är medfödd talang och en del beror på övning. För att mentalisera behöver vi kunna växla mellan att känna och tänka, mellan att tänka på oss själva och tänka på andra. I psykodynamisk terapi kan vi märka om någon del av mentaliseringsförmågan brister och i så fall öva tillsammans. Under behandlingens gång utvärderar vi arbetssättet och förändrar det efter hand som dina behov förändras. På det sättet är själva terapin ett pågående experiment, en erfarenhet av att mentalisera tillsammans.